– Israel är Guds välsignelses underverk

Under de senaste två åren har en ny term, ”bluffnyheter”, blivit högsta mode. USA:s president Donald Trump har inte tvekat att beteckna stora delar av den nyhetsrapportering han ser eller läser i traditionella media som förfalskningar.

Hans världsbild skiljer sig från den redigerade och manipulerade version som speglar många journalisters vänsterradikala agenda. Många konservativa, inklusive evangeliska kristna, håller med honom.

Det fanns en tid när nyheter uteslutande presenterade fakta. Åsikter var hänvisade till ledarsidan eller till en speciell nisch i nyhetssändningen. Idag har dessa gränser suddats ut. Istället för att nyhetskonsumenten bildar sig en egen uppfattning efter att ha tagit del av fakta, uppmanas han nu att tänka på ett visst sätt.

Under många år har vi på dessa sidor sagt exakt detta när det gäller nyhetsrapporteringen om Israel. Låt mig upprepa en belysande historia som jag själv delat med mig av till åhörare i flera länder de senaste månaderna:

I Paris såg en man en pitbull, en attackhund, anfalla ett litet barn. Mannen dödade hunden och räddade därigenom barnets liv.

Journalisterna flockades kring honom.

”Berätta – vad heter du? Hela Paris kommer att älska dig! Morgondagens rubrik blir: ’Hjälte räddar flicka från ondsint hund’.”

”Men jag är inte från Paris”, svarade mannen.

”Det spelar ingen roll”, genmälde journalisterna. ”Hela Frankrike kommer att älska dig! Morgondagens rubrik blir: ’Hjälte räddar flicka från ondsint hund’.”

”Men jag kommer inte från Frankrike heller”, invände mannen.

”Sak samma”, svarade journalisterna. ”Hela Europa kommer att älska dig! Morgondagens rubrik blir ändå: ’Hjälte räddar flicka från ondsint hund’.”

”Men jag kommer inte ens från Europa”, sade mannen.

”Jaså, var kommer du då ifrån?” frågade journalisterna.

”Från Israel”, svarade mannen.

”Utmärkt”, sade journalisterna. ”Då blir morgondagens rubrik: ’Ondsint israel dödar flickas försvarslösa hund’.”

Kan vi sätta tilltro till journalisterna? Finns det ett budskap i ovanstående? I allra högsta grad. Jag kan med övertygelse påstå att i nyhetssammanhang är det inte sanningen som räknas, utan journalistens åsikt. Han/hon kan ändra på nyheterna, lägga till eller undanhålla fakta eller helt sonika hitta på nyheter – det alternativ som är bäst lämpat för att framhålla den egna åsikten – och läsaren, lyssnaren eller tittaren kommer aldrig att lägga märke till skillnaden.

Det här är synnerligen betydelsefullt, eftersom det påverkar den allmänna inställningen till Israel och det judiska folket.

Den sanna bilden av vad som händer i Israel förvanskas av journalister som är starkt påverkade av en anti-israelisk, ofta antisemitisk muslimsk-arabisk världsbild som är fattig på fakta men rik på överdrifter och lögner. Dessa journalister har förfallit till en lättjefull rapportering som inte längre bryr sig om att kontrollera faktauppgifter, utan helt saklöst accepterar medarbetarnas ”vedertagna uppfattningar”.

Regeringar är starkt medvetna om den allmänna opinionen och vet hur man manipulerar nyhetsmedia att utan hänsyn till sanningen gå i deras ledband. Även detta får konsekvenser visavi Israel.

Ett exempel:

Den främsta och mest respekterade tidningen i världen – fråga vilken journalist som helst – är New York Times. Den 5 maj i fjol publicerade New York Times Magazine en lång rapport om Ben Rhodes, förre USA-presidenten Barack Obamas främste utrikespolitiske rådgivare och f.d. romanförfattare.

Denne inflytelserike 39-åring, som tillbringat tre timmar dagligen med president Obama och var hans talförfattare nummer ett, sade: ”Medeljournalisten är 27 år gammal och okunnig. Vi använde journalister för att främja vårt Iran-avtal. Vi skapade bilden av ’moderata’ iranier som vi förhandlade med. Och journalisterna trodde oss.”

Detta säger oss två saker:

1. Världens mäktigaste administration betraktade journalister som naiva, okunniga och lika lättmanipulerade som marionetter.

2. Vita Huset lurade världen att förhandla fram ett kärnkraftavtal som till sist, inom cirka ett decennium, kommer att helt legalt förse Iran med massförstörelsevapen.

Samtidigt existerade från Irans sida inget lurendrejeri när det gällde Israel. Irans avsikt att utradera den judiska staten betonades gång på gång av Irans talesmän, och det är likadant än idag. Ändå avskräcktes de förhandlande nationerna inte i sin iver att uppnå ett avtal – oavsett hur det såg ut – med Iran. Vad man uppnådde var ett uselt avtal. Genom att hålla sig till dess riktlinjer kommer Iran att få ohämmad tillgång till kärnvapen och världen ohämmad handel med Iran.

Israel är engagerat i självförsvar på många nivåer:
• Mot nationer försvurna till dess förstörelse i en militär eller, än värre, kärnvapenbaserad Förintelse.
• Mot daglig och överallt förekommande terror gentemot judar, såväl unga som gamla, manliga som kvinnliga.
• Mot försök att lamslå staten genom ekonomiska och akademiska bojkotter och sanktioner.
• Mot kampanjer som syftar till att styra den allmänna opinionen i anti-israelisk riktning och som beskriver Israel som en nation som bedriver folkmord.

I vår egen tid har Israels belägenhet många gånger verkat dyster. I maj 1948, juni 1967 och oktober 1973 var Israel i allra högsta grad underlägset och militärstrateger var övertygade om att Israel var dömt att förlora.

Även i Bibeln var israeliterna åtskilliga gånger förföljda och belägrade, med början under Farao, den kända historiens förste antisemit. Och genom alla århundraden sedan Bibelns tid har judar oavbrutet särbehandlats och förföljts.

Israel har sannerligen varit, och är, ett folk som lever avskiljt och inte räknas bland nationerna (4 Mos. 23:9).

Men med ständig förtröstan på Guds skyddande hand har Israel på ett mirakulöst sätt hållit ut och överlevt i årtusenden. Dess historia är en inspirerande berättelse om Guds trofasthet och välsignelse.

– Red.