David B. Goldberg, M.A.
David B. Goldberg, fil. mag.

Ett av FN:s särmärken är att dess omröstningar om Israel har en förkrossande tendens gentemot den judiska staten. Ett typexempel, upprepat dussintals gånger årligen, är fjolårets rapport från WHO, Världshälsoorganisationen, (A69/B/CONF./1, 24 maj 2016) och dess efterdyningar.

Rapporten fördömde Israel och hävdade att Israel fördröjde eller förvägrade medicinsk service åt palestinska araber. Denna absurda rapport motsäges av fakta: palestinska patienter vid alla israeliska sjukhus, inklusive araber från den palestinska förvaltningens områden och den av Hamas kontrollerade Gazaremsan, vilka får exakt samma behandling som judiska patienter.

Israel innehar rekord när det gäller hjälp åt nödställda. Ett israeliskt fältsjukhus har upprättats invid gränsen på Golanhöjderna enbart för avgiftsfri behandling av syrisk-arabiska krigsoffer och andra som förmenas hjälp i det krigsdrabbade Syrien. Sjukhus över hela norra Israel behandlar skadade med livräddande kirurgi utan kostnad. Tusentals har fått hjälp.

Trots detta godtogs den 28 maj WHO-rapporten med 107 röster mot 8. Två av de europeiska staterna var frånvarande vid omröstningen men alla de övriga röstade, skamligt nog, för att brännmärka Israel, däribland de som ofta kallar sig ”Israels vänner”: Österrike, Tyskland, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien och samtliga skandinaviska länder.

Ironiskt nog var dussintals stater med huvudsakligen muslimsk befolkning också frånvarande vid omröstningen. Israel har vårdat sig om varma relationer med många muslimska länder genom hjälp vid utveckling av naturresurser (speciellt inom jordbruk och vattenvård), bekämpning av smittsamma åkommor, uppförande av sjukvårdsinrättningar och modernisering av infrastruktur inom kommunikationssektorn.