Medan världens krav på Israel att göra ännu fler eftergifter för fred fortsätter att öka, väntar Israel på att en fredspartner ska dyka upp. Men hittills lyser den palestinska myndigheten (PA) med sin frånvaro.
Vid FN:s generalförsamlings möte i september, inför representanter för nära 200 nationer, inbjöd en optimistisk premiärminister Benjamin Netanyahu t.o.m. PA:s ordförande Mahmoud Abbas till Jerusalem för att tala direkt till Knesset (Israels parlament).
Men Abbas krävde i sitt anförande inför generalförsamlingen en ursäkt från Storbritannien för Balfour-deklarationen som år 1917 uttryckte stöd för upprättandet av en judisk stat. Dessutom krävde han frigivande av alla palestinier i israeliska fängelser, d.v.s. terrorister som sitter fängslade i Israel för att ha dödat och lemlästat israeler med knivar eller skjutvapen. Ingen antydan om fred från det hållet.
Faktum är att hundratals palestinska fångar i Israel redan frigetts i utbyte mot kropparna av israeler tillfångatagna av terrorgrupperna Hamas och Hezbollah. Tayseer Abu Sneineh var en av de fyra terrorister som mördade sex judar i en attack år 1980. Han arresterades av Israel, dömdes till livstids fängelse men frigavs i en fångutväxling. Nu kandiderar han till stadsfullmäktige i den PA-kontrollerade staden Hebron.
Abbas politiska parti, Fatah, visade lite av sin inställning den 5 september, 44-årsdagen av terroristgruppen Svarta Septembers massaker på Israels deltagare i München-olympiaden. På sin Facebook-sida lovordade Fatah den ”heroiska operationen i München”, vilken bevisade ”den palestinske motståndskämpens mod och förmåga”.
Den 2 augusti publicerade Fatah en lista över sina bedrifter sedan Yassir Arafat grundade organisationen 1959. ”Mycket betecknande nämndes inte en enda fredssträvande eller fredsbefrämjande åtgärd, bara Fatahs vålds- och terrorhandlingar. Man skröt t.o.m. med att Fatah i sina attacker dödat 11.000 [!] israeler.” (Palestinian Media Watch, 3 augusti 2016)
PA:s inställning till Israel illustreras av ett uttalande från den palestinske författaren Yousef Jad Al-Haq i Syria News TV den 16 augusti: ”Om en miljon av oss dör, men vi lyckas befria Palestina [d.v.s. Israel, red.]… Jodå, det känns O.K.” (www.memritv.org/clip/en/5680.htm)
Men fientligheten riktas även mot andra.
I den palestinska världen handlar barnens utbildning om indoktrinering. PA:s premiärminister Rami Ramdallah lanserade i september en ny palestinsk lärobok för årskurs 1-4, där bl.a. historiska och geografiska fakta förvanskas. Boken skildrar kvinnor som ”häxor och demoner”, betecknar Tel Aviv som en arabisk stad (ockuperad av judar) och Betlehem som en stad belägen på stranden av Gazaremsan [!]. (”Palestinians: ’Women are Witches’”, Khaled Abu Toameh, Gatestone Institute, 8 september 2016)
Nedsättande beteckningar på minoriteter och kvinnor är symptom på den palestinsk-arabiska befolkningens radikalisering. Listorna inför de lokala val som utlysts på den s.k. Västbanken till den 8 oktober inkluderar namn och foto uteslutande på manliga kandidater. De kvinnliga presenteras som ”hustru till” eller ”syster till” en make respektive bror. (Vid de lokala valen år 2012 ersattes kvinnornas foton med bilder av en ros eller duva.)
Den palestinske journalisten Khaled Abu Toameh kommenterade med vrede: ”När palestinska kvinnor utför attacker mot israeler upphöjs de till hjältar av det palestinska samhället, med namn och foto uppklistrade på affischtavlor. Men… när kvinnor vill verka för liv istället för död är deras identitet inte lämplig för allmän konsumtion.” (”The Invisible (Female) Palestinians”, Khaled Abu Toameh, Gatestone Institute, 5 september 2016)
Jibril Rajoub, ökänd f.d. chef för PA:s förebyggande säkerhetstjänst, som tillbringat 17 år i israeliska fängelser dömd för terrorbrott, förlöjligade i september under en egyptisk TV-intervju palestinska kristna som han kallade ”den muntra julgruppen” och anklagade för att rösta på Hamas.
20% av världens palestinska araber är kristna, men inom PA, östra delarna av Jerusalem och Gazaremsan utgör de numera, efter decenniers förföljelse från muslimsk sida, mindre än 1% av befolkningen enligt dr. Hanna Issa, generalsekreterare i Islamsk-kristna kommissionen till stöd för Jerusalem och heliga platser.
Under juli månad spreds en nyhetsvideo som visar hur en palestinsk-arabisk småbarnsfar under en massprotest hetsar sin fyraårige son att kasta sten mot israeliska soldater. Fadern skriker åt soldaterna: ”Döda honom! Skjut honom!” Den förskrämde pojken närmar sig soldaterna, en av dessa sträcker ut armen, pojken gör detsamma och deras händer möts lekfullt i luften. I bakgrunden kastar arabiska demonstranter glåpord mot soldaterna, men situationen är desarmerad.
Premiärminister Netanyahus kommentar: ”Att uppmana någon att mörda ett barn, i synnerhet ens eget, är troligtvis det mest omänskliga en människa kan göra… PA:s utbildningsministerium i Ramallah anordnade nyligen ett evenemang där skolelever skulle hedra terrorister som mördat tre civila. För två veckor sedan lovordade PA:s officiella nyhetstidning tonåriga terrorister med orden: ’Att dö som martyr är vägen till förträfflighet och storhet’” (www.youtube.com/watch?v=j-kOwFA8xZ4). I förskoleläger för självmordsbombarträning i Gazaremsan drillas oskyldiga barn att värdera döden högre än livet.
Israel har samarbetat med PA inom många områden – jordbruk, allmännytta, teknologi, säkerhet – och har t.o.m. erbjudit erkännande. Men Israel väntar på en partner som avstår från uppvigling till våld, står fast vid överenskommelser och är villig att leva i fred sida vid sida med Israel.